Varje år köper den offentliga sektorn varor och tjänster för mer än 600 miljarder kronor genom ett anbudsförfarande som regleras i LOU (lagen om offentlig upphandling). Det viktigaste kriteriet i upphandlingsunderlaget handlar om det lägsta priset. Sedan följer ett antal krav om olika anpassningar, fakturerings- och betalnings-rutiner mm samt miljöcertifieringar, kollektivavtal och CSR-krav (Corporate Social Responsibility).
Visst, tanken är god; bästa kvalitet, optimal miljö- och energihänsyn, bra arbetsmiljö och allt till lägsta tänkbara pris. Syftet är att samhället ska tjäna in enorma pengar och får världens bästa produkter och tjänster.
Men så fungerar det inte. I livsmedelsbutiken betalar konsumenten ett par kronor extra för att få eko-produkter. Man vet, förstår och accepterar att det kostar lite extra att få det bästa, det som gynnar miljön och håller en högre kvalitet.
När civilminister Ardalan Shekarabi prisar LOU i dess nuvarande form, gör han hela samhället och framför allt skattebetalarna en enorm otjänst. LOU främjar bara lågprisföretag som levererar sämre kvalitet på bekostnad av högre miljöbelastning och bristande hållbarhet.
Sätt dokumenterad kvalitet, miljöhänsyn och CSR (arbetsrätt och arbetsmiljö) i första hand och låt priset komma i andra hand. Det skulle gynna alla parter och de oseriösa företagen skulle inte kunna fortsätta att skära guld med täljkniv. Man får väldigt mycket för sista kronan … det vet de flesta.
Inse att verkligheten grundar sig på marknadsekonomiska realiteter, inte på politiska och orealistiska visioner.
Lars Knapasjö
VD på P&K TimeApp AB
